Man måste våga ta lån

Ett par, tre av mina vänner undviker aktivt studerande för att de inte vill ta lån. Inte för att de inte skulle gilla att plugga – inte för att de har fantastiska jobb som de tror kommer öppna för en lysande karriär – utan för att de är oroliga över att hamna i en besvärlig ekonomisk situation i framtiden.

Jag har byggt upp min låneskuld i två år nu, och den växer ännu lite snabbare än de som studerar i Sverige (som jag skrivit tidigare så tar jag merkostnadslån).

Visst det blir mer och mer relevant att ställa sig frågan vad man ska med en utbildning till. De med kandidatutbildningar tenderar allt oftare tvingas ta jobb efter utbildningen som de kunde ha fått innan de började läsa. Men även om det nu är så att en universitetsutbildning inte längre är en ”biljett” på samma sätt som den var förr i tiden, så ska man inte glömma att man får så mycket mer av att utbilda sig. Inte bara likasinnade vänner, utan också en förmåga att absorbera, se, koppla, och begripa sig på. Sedan jag började läsa på universitetet har jag blivit långt mer allmänbildad än jag var innan, och framför allt mer nyfiken på saker och ting. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag valt att ta ett nio till fem-jobb utan någon riktig möjlighet för utveckling, bara för att tjäna pengar.

Utbildningen ska inte underskattas. Man måste våga ta lån. Man måste våga ta steget och växa som människa. Livets skola i all ära, men jag tror man ska passa sig från att skapa regelbundenhet och fast veckostruktur för tidigt. På universitetet kommer det alltid att bli ”lite crazy” då och då!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>